E-böcker & ljudböcker

Test

måndag 17 december 2018

Julstämning

Julledigheten närmar sig och för er som längtar efter julstämning blir det idag några boktips med jultema. Jag har läst Matt Haigs stämningsfulla böcker Jakten på Julen, Julen är räddad och Jultomten och Jag. Böckerna innehåller det mesta som hör julen till och är kryddade med massor av spännande magi.

I den första boken får vi ta del av den "sanna" berättelsen om Jultomten. Historien tar sin början i Finland, där 11-årige Nikolas bor med sin pappa Joel. De lever ett fattigt liv mitt ute i skogen. En dag beger sig pappan tillsammans med en grupp män ut på en expedition. De ska försöka hitta alvernas rike, Alvhem. Pappa Joel lovar att vara tillbaka efter några månader. Men tiden går och ingen pappa kommer tillbaka. Till slut bestämmer sig Nikolas för att ta reda på vad som har hänt och beger sig ut på en spännande och farofylld resa.

Jakten på Julen är en härlig saga som verkligen lyckas skildra julens magi. En magi som delvis gått förlorad idag, men som författaren Matt Haig gör oss påmind om och återupplivar.



I den andra boken, Julen är räddad, får vi följa 10-åriga Amelia som bor med sin sjuka mor i London. Julafton närmar sig och Amelia har en enda önskan - att Jultomten gör hennes mamma frisk igen. I Alvhem, där tomten numera bor, är förberedelserna inför årets stora dag i full gång. Allt flyter på bra och Jultomten påbörjar årets julklappsutdelning. När han svävar över London med sina renar börjar släden plötsligt tappa höjd. Till sin stora fasa upptäcker han att lågan i Hoppets Barometer nästan har slocknat. Något står inte riktigt rätt till.

Julen är räddad dyker självaste Charles Dickens upp och det är lite Dickens-stämning över berättelsen. Ett dystert London, föräldralösa barn, fattigdom och elaka vuxna. Matt Haig väver dock återigen in julens magi och tar oss med till alvernas rike, där allt är möjligt, bara du hoppas tillräckligt mycket.

Jultomten och Jag är den tredje, och avslutande, delen i Matt Haigs julsaga. Amelia, som var huvudkaraktär i den förra boken, har nu flyttat till Alvhem och bor med Jultomten. Hon borde vara glad över att ha lämnat sitt hårda liv i London, men så är det inte. Amelia har svårt att passa in i alvernas magiska värld. Och allteftersom dagarna går förlorar hon hoppet. Några av alverna börjar också vända sig emot henne. Hon är en främling och kanske till och med en farlig sådan. Illasinnade krafter börjar sprida rykten, som får katastrofala följder. 
Böckerna om Jultomten, Alvhem och julens magi överraskade mig. Jag hade inga större förväntningar innan jag började läsa, men blev ganska tagen av berättelsen. Författaren väver ihop flera trådar och skapar en julsaga att drömma sig bort i, och reflektera över, när julafton snart står för dörren.

onsdag 5 december 2018

Färgglad vardag och sagolik magi

När jag läser Becky Albertallis ungdomsroman Fördelen med olycklig kärlek kan jag inte låta bli att associera till en färgglad smällkaramell. Omslaget är förvisso härligt gult och rött, men det är bokens huvudperson, 17-åriga Molly, som ger mig bilden av en färgglad person. Hon har sin egen klädstil, gillar att pyssla och är en fena på att dekorera, både i butiken där hon jobbar och på fester. Dessutom lever hon i en härlig familj som skiljer sig från normen.

Molly borde egentligen vara ganska nöjd, men så är det inte. För är man 17 år och har varit förälskad tjugosex gånger, men ändå inte kysst en enda kille, är det väl något fel? Inte blir det bättre av att alla runtomkring är kära och verkar ha lyckliga förhållanden. Och det må vara så att Molly inte följer strömmen när det gäller stil och smak, men hennes självförtroende är långt ifrån på topp. Mollys förutsättningar för att inleda ett förhållande är, enligt henne själv, varken lätta eller självklara. Det spelar ingen roll hur snygg hon är. Tjocka tjejer spelar nämligen i en liga för sig. Eller?

Fördelen med olycklig kärlek är en underhållande och träffsäker bladvändare. Mollys liv är lite som en berg- och dalbana. Det är mycket känslor i omlopp. Känslor som inte går att styra över när familjebanden sätts på prov och när den riktiga kärleken drabbar Molly till slut.


En helt annan berättelse är Hjärtlös av Marissa Meyer. Den här boken är ett måste för alla er som läst Alice i Underlandet och vill återvända till Underlandets fantastiska sagovärld. Hjärtlös är historien om den unga Catherine, vars stora dröm är att öppna ett konditori. Hennes föräldrar, markisen och markisinnan av Stensköldpaddsviken, har dock helt andra planer för henne. De hoppas på att dottern ska gifta sig med Kung Hjärter. Föräldrarnas förhoppningar är på väg att infrias när det visar sig att kungen uppvaktar Catherine. Och allt hade kanske gått som en dans och sagan hade fått ett lyckligt slut om inte kungens nya hovnarr uppträtt på balen och i sista stund räddat Catherine från kungens frieri.

Hjärtlös är en fantastisk saga och kan du din Alice i Underlandet kommer du att känna igen dig. Kaninen, Hattmakaren, Sköldpaddan och Knektarna är några av alla välkända figurer som dyker upp. Men Marissa Meyer berättar en helt annan saga som utspelar sig i Underlandet. Den om hur Catherine inte lyckas undgå sitt öde. Vägen dit är ett äventyr som får mig i sitt grepp. Det är en kärlekshistoria mellan en narr och en flicka av högre rang, som är dömd att misslyckas. Och även om jag vet hur sagan slutar hoppas jag under läsningens gång ändå på ett lyckligt slut.


Läs också Alice i Underlandet av Lewis Carroll med Robert Ingpens vackra illustrationer. Ett oförglömligt äventyr som än idag inspirerar till nya sagor för unga läsare.



torsdag 29 november 2018

Vackert om vänskap

Med böcker som Kan du vissla Johanna, Min vän Percys magiska gymnastikskor och Dårfinkar & Dönickar har författaren Ulf Stark lämnat avtryck i barn- och ungdomslitteraturen. Hans bokutgivning är omfattande och innan sin död 2017 färdigställde han sin sista bok, Rymlingarna. Vänskap är ett återkommande ämne i flera av Ulf Starks böcker och så även i denna bok. Rymlingarna är en finstämd berättelse om vänskap över generationer. Tonen och stämningen i boken bär Ulf Starks signum och han är, som alltid, mästerlig på att skildra vardagen ur barnets perspektiv.

Lill-Gottfrids farfar Gottfrid är en ganska bestämd och besvärlig gubbe. Det har han egentligen alltid varit, men när han nu hamnat på sjukhus är det ännu värre. Farfar skriker, spottar ut tabletter och skriker på sköterskorna. Han känner sig inspärrad och då finns det inte mycket att vara glad över. De flesta tycker att Gottfrid är jobbig, men inte Lill-Gottfrid. Han har alltid tyckt att farfars vrede gjort livet mer spännande.

Det finns en sak som skulle kunna göra farfar lite gladare. Att en sista gång få se huset vid havet som han byggt helt själv. Huset på klippan som farfar och farmor bodde i ända tills hon dog. Lill-Gottfrid tar sin farfar på orden och tillsammans börjar de planera för ett sista äventyr.

Rymlingarna är en fin skildring av vänskap och det starka band som kan finnas mellan barn och mor- och farföräldrar. Boken väcker minnen hos mig. Minnen om sommarlov hos äldre släktingar, där nästan allt var tillåtet, där dagarna kändes oändliga, där mormor var den som plåstrade om och ingav trygghet. Rymlingarna kan läsas på egen hand, men ännu hellre högt tillsammans med någon. 

måndag 26 november 2018

Skolbibliotekariens roll

På förekommen anledning handlar dagens blogginlägg om mitt arbete som skolbibliotekarie. I den nya skollagen som trädde i kraft 2011 (Lgr 11) nämns skolbiblioteket och det står att läsa: "Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek." Mycket mer än så skrivs inte, men paragrafen bidrog ändå till en liten förändring i synen på skolbibliotek.

För min del innebar det utökad arbetstid, och därmed möjligheten att utveckla skolbibliotekets verksamhet. Med mina idéer kring bibliotekets fysiska utseende och dess innehåll har skolan jag arbetar på, i mina ögon, idag ett välfungerande skolbibliotek. Men det har inte alltid varit lätt och jag har otaliga gånger fått försvara min yrkesroll. Fortfarande, efter mer än tio år, får jag kommentarer om mitt arbete. Till en början fäste jag ingen större vikt vid förekommande kommentarer och tog det som ett tecken på okunskap för min yrkesgrupp. Dessutom var det väl ingen som riktigt visste vad den nya skolbibliotekarien hade i åtanke och egentligen skulle göra.

Mitt syfte och mål har däremot alltid varit glasklart och jag försöker framföra detta efter bästa förmåga. Jag tar stöd i Lgr 11 för att knyta an skolbiblioteket till skolans verksamhet, men försöker hitta nya infallsvinklar. Jag vill i egenskap av bibliotekarie bidra till elevernas utveckling, lärande och vilja att inhämta kunskap. Jag har ett stort intresse för barn- och ungdomslitteratur, som jag vill förmedla vidare. Och jag tillhör dem som tror att en berättelse kan ändra dina åsikter och berika dig på många plan. Därför är det tråkigt att få höra kommentarer av vuxna såsom:

Du sitter ju bara och lånar ut böcker.
Nej, det gör jag inte. Utlån utgör en ganska liten del av mitt arbete. Vissa tider är avsatta för det. Det är kanske så att tiderna råkar infalla just de gånger du passerar skolbiblioteket.

Va, jobbar du under skolloven! Vad gör du då?
Ja, eftersom vi tillhör olika yrkesgrupper och har olika tjänster. På skolloven läser jag böcker jag inte hunnit med, förbereder eventuella bokprat, beställer böcker, gallrar när det behövs, planerar inför klassbesök och söker efter arbetsmaterial.

Jag hade inte, som du, kunnat sitta ner en hel dag.
Det förstår jag. Men jag sitter inte heller ner hela dagen. Årskurs 1-9 har schemalagda tider och jag varierar mellan att vara i klassrummet och biblioteket. Det blir faktiskt en del förflyttande mellan klasser och jag föredrar att hålla lektioner stående.

Att jag bara läser och lullar runt.
Ja, jag läser ganska mycket barn- och ungdomsböcker. Men en bråkdel sker på arbetstid. Oftast finns inte möjlighet, eller snarare arbetsro, att läsa under skoldagar. Jag ströläser sällan barn- och ungdomsböcker som är jobbrelaterade. När jag läser dessa böcker antecknar jag och funderar på vad i boken jag vill lyfta fram så att den lockar till läsning. Några böcker presenteras sedan på bokprat och några blir boktips när elever frågar efter något att läsa. Det gäller att ha ett stort galleri att välja ur och hålla sig ajour med bokutgivningen. Detta förutsätter en hel del läsning.

Att det uppfattas som att jag lullar runt är något av en gåta för mig. När klassbesök i biblioteket är slut ställer jag i ordning och sätter ut böcker i hyllor och boksnurror. Mycket mer lulla runt än så blir det inte. Jag försöker också hålla biblioteket öppet under skolans lunchtider, eftersom en del elever vill sitta i biblioteket när de har längre rast. Det händer såklart att jag går runt och pratar med dem. Detta kan ju uppfattas som att lulla. Dessutom är böcker och läsning inte det enda jag sysslar med. Källkritik är en ganska stor del.

Skolbibliotekariens uppgift bestäms ganska mycket utifrån den skola hen arbetar på. Det är upp till vederbörande att skapa ett meningsfullt och varierande innehåll i verksamheten. Bakom det jag gör ligger både tanke och planering. Oftast fungerar det bra, men ibland får jag tänka om och anpassa efter behov som finns. Åsikter om någons yrke kan man ha. Men, som vi konstaterade på genomgången av källkritiska begrepp i årskurs sju häromdagen - ibland får man hålla sina åsikter för sig själv, eller åtminstone ta reda på fakta först.



torsdag 22 november 2018

Lättlästa böcker som vill väcka debatt

Det har verkligen hänt mycket de senaste åren när det gäller lättlästa böcker. Utbudet har ökat explosionsartat och det finns så många bra berättelser. Mario i åttan har ju skrivit flera blogginlägg om lättlästa böcker som handlar om olika saker. Och jag tror minsann att hans läsning har smittat av sig. En av dagens två recensioner har han nämligen skrivit tillsammans med klasskompisen Mergime. Båda har läst Sara springer inte av Christina Wahldén. Mario har också läst Mina systrar badade aldrig av samma författare. Vad han tycker om den kan ni läsa längre ner. Böckerna ingår i serien Debatt och kan med fördel användas som diskussionsunderlag i klasserna. Christina Wahldén skriver om ämnen som kan vara svåra att prata om, men även det som är svårt måste vi våga prata om ibland.

Sara springer inte

Sara spelar fotboll och det är en sport som hon verkligen gillar. Hon är en av dom snabbaste i klassen och hon är alltid duktig på idrottslektionerna. Under sommarlovet åkte Sara med sina föräldrar till sitt hemland. Där gjorde dom en traditionell ceremoni som de brukar göra på tjejer. Något som i Sverige räknas som ett brott.

När skolan började igen efter sommarlovet var Sara aldrig med på idrottslektionerna. Saras idrottslärare skickade henne till skolsyster och där fick skolsyster veta vad som hade hänt med Sara. När Sara gick hem ringde skolan till socialtjänsten.

Vi tycker att det som beskrivs i boken är hemskt. För att man kan skada sitt barns liv på grund av traditioner. Vi rekommenderar boken för högstadiet samt alla vuxna som jobbar med barn.

Av: Mario och Mergime



Mina systrar badade aldrig

Ida och Stina simmar varje torsdag. En torsdagskväll sticker Stina hem lite tidigare. Ida stannar kvar en stund och går till bubbelpoolen. Där sitter två killar och två tanter. När Ida går ner i bubbelpoolen går tanterna därifrån. Killarna som sitter kvar är två nyanlända killar som inte varit länge i Sverige. När dom två killarna sätter sig bredvid Ida börjar dom dra i hennes badkläder. Kim och Ludde från skolan ser vad som händer men gör ingenting. De bara tittar på och skrattar. Ida skriker efter hjälp, men ingen verkar höra hennes rop.

Det här är en bok som beskriver liknande händelse som i boken Konserten. Det handlar också om missförstånd och kulturkrockar. Jag rekommenderar boken för högstadiet och alla som vill veta mer om regler och lagar i Sverige.

fredag 16 november 2018

Bokprat, spöken och vålnader

Den här veckan har jag haft bokprat i nästan alla klasser på låg- och mellanstadiet. Fokus har varit på spännande böcker och superhjältar. Bara för nyfikenhetens skull frågade jag femmorna om de visste vilken känd serieskapare som avlidit tidigare i veckan. Jodå, de flesta hade koll på Stan Lee och hans karaktärer. Kul! Efter lite prat om historiska superhjältar kom vi in på nutida och vad som är typiskt för dem. Vi var nog alla ganska överens om att dagens superhjältar har en hel del gemensamt med 1960-talets. Vissa saker är helt enkelt för bra för att ändras på och fungerar lika bra för unga läsare idag som då.

Idag kom ännu en fantastisk bok av Johan Egerkrans till biblioteket. Hans tidigare böcker Nordiska gudar och Nordiska Väsen är ren njutning. Med magiska illustrationer guidar han oss igenom nordisk mytologi och några av de mer välkända berättelserna. I den nya boken De odöda står spöken, vålnader och döden i fokus. Så, i helgen kommer jag att grotta ner mig med allehanda varelser och försvinna in i Johan Egerkrans fantastiska bildvärld.




Jag är också nyfiken på de nyinkomna Linje 15 till Rannebergen av Lena Arro & Filippo Vanzo och Svarta Madam av Ewa Christina Johansson. Jag kan inte få nog av spännande berättelser för tillfället.

 

onsdag 14 november 2018

Skrämmande, kusligt och ondskefullt

Jag tror faktiskt att mitt val av böcker påverkas av vilken årstid det är. Den senaste tiden har jag nämligen läst flera mörka och skrämmande berättelser. Alltifrån spök- och skräckhistorier till mörka vardagsskildringar. Det är som om böcker med någon form av mystik, spänning eller tragik förstärks när vintermörkret gör sitt intåg. Allting blir på något sätt kusligare, läskigare och sorgligare.

När jag pratar om skräck och rysare i klasserna är det alltid någon som tycker att man inte kan bli skrämd av en läskig bok. Det kan jag till viss del hålla med om. Det är ju lite svårare att få till den där skrika och hoppa till i soffan effekten, som en skräckfilm kan, i en bok. Men en bok kan vara nog så läskig. Det handlar mer om att hamna i en viss sinnesstämning. Skapa sina egna bilder av läskiga varelser, bita på naglarna när mördaren inväntar sitt offer eller rysa till när något oväntat händer på nästa sida. Oavsett om du blir skrämd eller inte har jag valt ut några böcker som i alla fall jag tycker är spännande och kusliga.
 
Det finns många bra svenska författare som skriver skräck och rysare för unga. Katarina Genar, Ingelin Angerborn, Kristina Ohlsson, Lena Ollmark, Magnus Nordin och Niklas Krog, för att nämna några. De flesta av dessa har under hösten kommit ut med nya böcker och finns att låna i biblioteket. Så, komsi komsi! Böcker om spöken, monster och ondska bara väntar på er i skolbiblioteket.

I serien Mystiska skolan av Katarina Genar är den nya Spöket i dimman en lagom ryslig historia för er som inte vill ha det för läskigt. Den här boken är verkligen som gjord för att läsas gråmulna novemberdagar. I berättelsen ligger dimman tät, gula löv yr runt på marken och allting är lite spöklikt. Precis som det kan vara i november.

Just en grå och dimmig skoldag sitter Greta och funderar på vad de har pratat om på lektionen. Försjunken i sina tankar tittar hon ut genom fönstret, när hon plötsligt vaknar till av något som rör sig på skolgården. I dimman ser hon en skugga som rör sig. Men lika snabbt som skuggan dyker upp, lika snabbt försvinner den. Inbillade hon sig bara eller var det verkligen någon på den ödsliga skolgården? Och varför ser flickan på det gamla fotografiet, som hänger på väggen i skolans korridor, så ledsen ut? Ja, det händer alltid något spännande och mystiskt på Gretas skola. Och det är kanske inte så konstigt när man går på en skola som är hundra år gammal.


Kristina Ohlssons skräckböcker som utspelar sig i den hemsökta byn Eldsala är ett måste. Den tredje delen, Mumiens gåta, har kommit och den är lika spännande som föregående delar. Ni som har läst de två första böckerna, Zombiefeber och Varulvens hemlighet, vet att det inte är några småläskiga spöken huvudpersonen Herbert möter. Nej, här handlar det om hänsynslösa varelser som inte tvekar att döda det som kommer i deras väg.

Mumiens gåta inleds med att Eldsala drabbas av ett slukhål och en oförklarlig stank. Herbert och kompisen Sally blir nyfikna på slukhålet och går dit för att titta på det. De upptäcker snart att det döljer sig en underjordisk källare i hålet och att allt inte står rätt till. Vid slukhålet varnas de nämligen av en skrikande kvinna för ett monster. Men innan ungdomarna hinner få reda på vad hon menar för monster faller kvinnan ihop medvetslös. Och hon är inte den enda i Eldsala som plötsligt tappar medvetandet och insjuknar. Allt fler människor i byn hamnar plötsligt i koma.

Mumiens gåta är ruskigt spännande och lider du av spindelskräck måste jag utfärda en varning. Det förekommer många spindlar i berättelsen. Stora, luddiga och på ställen du minst av allt vill ha dem. Den här skräckberättelsen fick mig verkligen att rysa och jag sträckläste den, precis som de två andra böckerna.


Nästa bok jag tycker ni ska läsa är skriven av Niklas Krog och passar för er på högstadiet. Den är inte alldeles ny, men jag har helt enkelt inte hunnit läsa den förrän nu. Boken heter Ingenmansland och är en fortsättning på Nattbuss 198. Det här är en berättelse jag skulle kunna skriva mycket om. Jag tänker dock fatta mig ganska kort och lyfta fram det jag gillar med boken.

Först och främst är det en spännande historia som på ett lyckat sätt skildrar vardag och övernaturligt. Tonåringen Johan är en natt med om en bussolycka. Mirakulöst nog överlever han olyckan, men vaknar upp med ett rivsår på halsen. Som läsare anar man ganska snart vad Johan råkat ut för. Hans kropp förändras fysiskt, han känner en dragningskraft ut i skogen vid fullmåne och besitter plötsligt krafter han inte varit i närheten av förut. Men det här är ingen förutsägbar varulvshistoria, utan en historia om vad som händer när en osedd tonåring plötsligt blir synlig och tar plats. När maktbalansen i klassen rubbas. När de som alltid haft övertaget känner sig hotade och tar till alla medel för att återställa ordningen.

Johans nya liv får en rad konsekvenser. För första gången dras tjejer till honom och han är äntligen den person som han drömt om att vara. Eller? Allt det nya har också en baksida. När tidningarnas löpsedlar larmar om bestialiska mord på djur och människor i närområdet anar Johan att han inte är helt oskyldig. Ingenmansland är en obehaglig historia på flera sätt. Skräckinslagen finns där, men fungerar mer som en kuliss för den egentliga berättelsen. Den om att äntligen bli sedd, accepterad och älskad. Frågan är bara om priset Johan får betala är värt det?

Vill ni läsa ännu fler skräck- och spökberättelser kommer här några förslag:

Skuggornas hus  -  Ingelin Angerborn
Paradisets barn  -  sista delen i Magnus Nordins zombieserie
Midsommarmorden  -  Magnus Nordin
Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han  -  Lena Ollmark & Per Gustavsson
Iskalla skuggor - skräckhistorier för orädda  -  Åsa Anderberg Strollo & Andreas Palmaer