Marios läslovstips

Det bara trillar in boktips från Mario i åttan. Idag tipsar han er om två böcker som nog kan väcka starka känslor hos läsaren. I Christina Wahldéns Det här är privat utsätts huvudpersonen Jojo för något som ingen borde få uppleva. Bilder på Jojo, som ingen skulle få se, finns plötsligt på Instagram och rykten börjar spridas.

Pär Sahlins Nadir och alla andra är fortsättningen på Nadir och ingen annan. Nadir har börjat få vänner i Sverige, framför allt i simklubben. Nu ska han för första gången åka och tävla med klubben och förväntningarna är stora. Läs vad Mario skrivit om böckerna och låna dem sedan på ett bibliotek nära dig.

Boken handlar om en tjej som heter Jojo och hennes pojkvän som heter Ivar. Ivar gillar att fotografera Jojo naken och lovar att aldrig lägga ut bilderna på nätet. En dag berättar Anna för Jojo att det finns nakenbilder på henne på Instagram. Jojo blir ledsen och arg och bestämmer sig att göra slut med Ivar. Nästa dag ringer Anna och berättar att också hennes bilder är ute på Instagram, då vet dom inte vad dom ska tro. Nu undrar alla vem som gör sånt mot dom.

Jag tyckte boken var spännande, men den är hemsk! Man gör inte så på nätet. Man får inte lägga ut nakenbilder på Instagram.

Nadir har nu bott i Sverige ett tag. Han bor fortfarande på ett boende med sina “bröder”. Han går i skolan och simmar i en simklubb. Där simmar han med några från sin skola. Där finns Linn som Nadir tycker mycket om. Men han vet inte om det är kärlek på gång.

Nadir förbereder sig för en stor tävling där han kommer att tävla både individuellt och för hela laget. Det börjar inte så bra och Nadir blir arg och ledsen. Under dagen vill några journalister intervjua honom och på kvällen är det fest. På festen puttar en av killarna i laget på Nadir och säger att han ska åka hem för att han tar deras plats i klubben och deras tjejer. Då gör Nadir något han inte får göra. Han slår till killen. På kvällen kan Nadir inte sova för han tänker på det som hände på festen, på Linn och på lagtävlingen imorgon. Hur kommer det att gå för honom? Kommer det att bli något guld för laget och kommer Linn att förlåta honom?

Boken var bra och spännande. Det är många händelser i boken som gör att man vill fortsätta läsa. Boken slutar på ett oväntat sätt och med en stor överraskning.  

2 x Camilla Lagerqvist

Jag har skrivit det förut, men måste göra det igen. Camilla Lagerqvists historiska romaner är så bra. Hon lyckas gång på gång fängsla mig med sina karaktärer i olika historiska epoker. Det är välskrivet och jag får alltid känslan av att hon är påläst och kunnig om den tid hon skildrar. I flera av sina böcker redogör hon dessutom för vilka verkliga händelser som ligger till grund för det hon skrivit.

I den nya boken När kastanjer spricker framgår det inte huruvida berättelsen bygger på verkliga händelser, och det spelar, för min del, ingen roll. Det är likväl en spännande och läsvärd historia om vanartiga flickor i Sverige på 1940-talet, som skickats till en isolerad ö i Mälaren. Med vanartiga flickor menas flickor som på något sätt var besvärliga och därför skulle uppfostras på speciella hem. Dessa flickor kunde vara vanvårdade, utnyttjade eller ha svårt att tygla sitt humör.

I När kastanjer spricker får vi följa femtonåriga Majken som efter en tuff uppväxt på barnhem och i olika fosterhem slutligen kommer till ett hem för vanartiga flickor. Rektorn för hemmet är sträng och använder sig av hårda bestraffningsmetoder om man inte följer reglerna. Det råder även konflikter mellan flickorna och det dröjer inte länge förrän Majken hamnar i bråk. Detta får konsekvenser för Majken och hon bestämmer sig för att rymma. Något som inte är lätt då hemmet ligger på en avlägsen ö.

Majken lider av ångestattacker och hemska mardrömmar. Men vad är det egentligen som händer i drömmarna? Det enda Majken vet är att hon i drömmen skriker efter sin mamma och att det rinner blod över henne. Vad har hon varit med om? Vad hände egentligen med hennes föräldrar? Varför minns hon ingenting från sin barndom? När kastanjer spricker är en spännande bok och svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Det är så många frågor man vill få svar på.

Camilla Lagerqvist har också skrivit rysaren Mordön. En perfekt bok att läsa själv eller ännu bättre tillsammans med någon mörka höstkvällar. Med rätt inlevelse från den som läser högt kan den här berättelsen nog skapa kalla kårar hos lyssnaren. Spänningen i boken stegras från sida till sida och i fokus står ett brutalt mord på en ung kvinna. Ett mord som begicks långt innan bokens huvudpersoner Elin och Karzan var födda och som aldrig har klarats upp.

Tolvåriga Elin ska tillbringa sommarlovet hos sin mormor och morfar på landet. Här lär hon känna grannpojken Karzan, som berättar för henne om det hemska mordet på en ö ute i havet. Det sägs att den unga kvinnan som hittades död låg i en stor blodfläck i familjens hus, en blodfläck som finns kvar än idag. Vad som egentligen hände i huset är det ingen som vet eftersom kvinnans man och lilla barn försvann spårlöst. Elin blir nyfiken på blodfläcken och tillsammans med Karzan tar hon sig ut till ön och det övergivna huset. Och det är nu som den här berättelsen blir som mest spännande. Ungdomarna upptäcker snart att de inte är ensamma på ön. Där finns någon som har onda avsikter.
 

Att komma till ett nytt land

Mario i åttan fortsätter att läsa spännande och viktiga böcker. Idag recenserar han två böcker som handlar om hur det är att komma till ett nytt land. Det kan vara svårt att veta vilka normer som gäller i det nya landet när man kommer från ett land med helt andra regler. Marios två boktips är berättelser om pojkar som på egen hand tvingats fly från sina hemländer. De kommer till Sverige där mycket är annorlunda mot vad det är i deras hemländer. Detta ställer till en del problem för pojkarna. Böckerna Mario har läst är Nadir och ingen annan av Pär Sahlin och Konserten av Christina Wahldén. Två mycket bra boktips, tycker jag.

Nadir är från Syrien och bor tillsammans med sina bästa kompisar Ali och Said. Dom är som bröder. Nadir gillar att simma. I Syrien simmade han tre gånger i veckan. Här i Sverige går han i skolan för att lära sig svenska. Ibland går han till simhallen med sina kompisar Ali och Said.

En dag när dom var där räddade Nadir en liten flicka som höll på att drunkna. Flickans pappa blev arg på Nadir för han såg inte vad som hände med hans dotter. Nadir känner sig rädd och vill aldrig komma tillbaka till simhallen. Badvakten som såg vad som hände kommer fram till honom och frågar Nadir om han vill börja i deras simklubb. Nadir bestämmer sig för att börja simma. Snart upptäcker han att där finns några killar och en tjej som han känner igen från sin skola. Tjejen heter Linn. Hon är sur på Nadir för någonting som har hänt i skolan, men nu ska dom simma tillsammans.

Jag tycker att boken var bra för att den beskriver lite om hur det är att komma till ett annat land. Vilka problem och missförstånd man kan få i ett nytt land, men också vilka möjligheter man har i det nya landet. Jag rekommenderar boken till mellan- och högstadiet.

Salar, Armin och Didar ska på konsert. Där ser dom tjejer med korta kjolar och linne. När dom ser såna lättklädda tjejer tror dom, speciellt Armin, att dom vill fresta killar. I deras hemland går ingen tjej klädd så. Dom går aldrig ut ensamma utan en man bredvid sig.

När musiken börjar och alla tjejer dansar börjar Armin, Didar och Salar att dansa. Helt plötsligt ser Salar att Didar och Armin tar på tjejernas kroppar. Salar tycker inte det är okej. Hans farfar har lärt honom att tjejer är lika mycket värda som killar och man måste ha respekt mot dom. Helt plötsligt ligger Armin på marken med ett stort blåmärke runt ögat. Salar tror att dom kommer att lära sig en läxa nu om hur det fungerar i Sverige.

För min del var ämnet i boken inte något nytt. Jag tycker att man ska respektera flickor oavsett vad de har för kläder på sig. Men för några nyinflyttade elever från andra länder som har kommit till Sverige är den lärorik. Jag rekommenderar boken för högstadiet.

Vi känner igen oss i böckerna

Angelica, Ajna och Gulseren i 7A var några av eleverna som träffade Johan Unenge förra veckan. De har skrivit en väldigt trevlig text om författarbesöket som jag bara måste dela med mig av. I det stora hela är de nöjda med mötet och det visade sig att de kände till flera av Johan Unenges böcker.

Onsdag den 10/10-18 gick vår klass till biblioteket för att författaren Johan Unenge skulle komma på besök. Vi förväntade oss att Johan skulle ha brunt hår samt vara lite yngre. Han började med att berätta om hur han blev författare. Vi lärde oss att man inte behöver vara bäst på att skriva och läsa de tjockaste böckerna. Det gjorde att Angelica själv blev intresserad av att börja skriva en bok när hon kom hem. Vi blev väldigt förvånade när vi såg hur snabbt han ritade och hur duktig han var på det. När Johan ritade figurer så kände vi igen dem från böcker han skrivit.

Angelica, Ajna och Gulseren

Vi hann inte ställa så många frågor och vi tycker att han borde frågat vad vi tycker om hans böcker.

Vi tycker att Johans böcker är väldigt bra och att de är lättlästa. Han skriver böcker utifrån hur barn och ungdomar tänker. Det är något vi tycker är väldigt bra. När man läser hans böcker känner man igen sig. En bok han skrivit heter Livet enligt Rosa. Den handlar om Rosas och Villes liv. Vi rekommenderar att läsa hans böcker på kvällen så väl som under dagen, när man inte har något att göra.

Inspirerande författarbesök

Författaren och illustratören Johan Unenge besökte förra veckan några klasser på mellan- och högstadiet. Under två dagar berättade Johan om sitt författarskap och tecknande. Jag är ju alltid nyfiken på vad eleverna tycker om skolans författarbesök och låter deras åsikter komma till uttryck på olika sätt. Den här gången har eleverna på högstadiet fått skriva recensioner om mötet med Johan Unenge. Det har varit roligt att läsa texterna och här följer några röster:

"Så sammanfattningsvis tyckte vi att besöket var inspirerande och roligt och han fick verkligen oss att vilja rita och skriva."

"Han berättade sin historia väldigt bra och det kändes som han pratade till oss."

"Han berättade mycket om sitt jobb och gav många bra tips till folk som funderar på att bli författare. Man märkte hur mycket han älskar att skriva böcker när han pratade."

"Han öppnade upp våra ögon för att läsa serier/serieromaner, vi hade gärna velat läsa mer av hans serier."

"Vi tyckte att det var en rolig lektion och att det var roligt att få träffa en författare. Författare är ett märkligt jobb som vi inte hade tänkt på innan."

"När han pratade om sina böcker var han inte tråkig, som jag trodde han skulle vara."

"Jag brukar inte vara så intresserad av författare, men denna författaren var väldigt intressant att lyssna på och även väldigt bra på att rita."

"Vi fick också inspiration att vilja skriva själva och vi tror att det är så eftersom han pratade på ett så roligt och inspirerande sätt."

"Vi trodde inte att Johan skulle få författarskapet och skrivandet att låta så intressant. Men han var väldigt rolig och han fångade vårt intresse nästan direkt när han började berätta om sitt författarliv."

"Han bemötte klassen väldigt öppet och positivt. Vi fick svar på alla våra frågor om boken som vi läst."

"Han gav oss en inblick i livet ur hans perspektiv. Detta gjorde oss lite klokare när vi gick ut ur klassrummet, än när vi gick in."

"När han började rita blev alla chockade över hur bra det såg ut och även att han gjorde det på så kort tid."

"Han var underhållande och det var intressant att höra på det han hade att säga om boken, som alla kanske inte visste tidigare."