Omslaget till Åsa Asptjärns bok
Wursten och Veganen lockar verkligen till läsning. Titeln får mig att tänka på en rad olika saker och förmedlar en känsla av att det är en rolig bok jag har framför mig. Är den då så rolig som jag förväntar mig? Både och.
Bodil, även kallad Wursten, är 12 år och upplever en sommar där inget är sig likt. Vänskapen med bästisen tar plötsligt slut, något som Wursten till en början har svårt att acceptera. Men så dyker den nyinflyttade Diana upp. En tjej som är Wurstens raka motsats. Diana är orädd, självständig, vegan och djurrättsaktivist. Hon brinner för djurens rätt och kan tänka sig att göra nästan vad som helst för att människor ska äta mindre kött. Bodil däremot är köttätare och tyckte så mycket om korv när hon var liten att hon fick smeknamnet Wursten (det tyska ordet för korv).
Wursten är till en början ganska kylig mot Diana och försöker undvika henne. Men det ena leder till det andra och snart har Diana övertalat Wursten att delta i en politisk aktion mot ortens badkiosk. Allting planeras noggrant och tjejerna är övertygade om att inget kan gå fel. Men allt går inte riktigt som planerat.
Wursten och Veganen är bland annat en skildring av att lämna barndomen bakom sig. Att närma sig tonårstiden och inse att man, trots år av vänskap, till slut väljer olika vägar. Att i hemlighet längta tillbaka till det som varit, men till slut våga ta steget vidare.
Jag tycker om hur Åsa Asptjärn med sitt humoristiska språk och träffsäkra dialog mellan ungdomarna skildrar en period i livet som kan vara ganska omtumlande. I Asptjärns värld är det dock inte tungt och mörkt, utan lite småknasigt och fullt
trovärdigt.
