John Greens nya bok Sköldpaddor hela vägen ner är briljant på många sätt. Efter att ha läst de sista raderna i boken drar jag en tung suck och känner att gråten är nära. Huvudpersonen Aza stannar kvar länge på näthinnan och Greens beskrivning av hennes psykiska ohälsa, och hur det påverkar hennes liv, är en oerhört gripande skildring. Karaktärerna i boken är, som alltid hos Green, starka personligheter. Hans hantering av språket är lysande och dialogen mellan personerna är så väl genomtänkt.High School-tjejen Aza lider av tvångstankar som tar sig uttryck i att hon är besatt av bakterier. Detta ställer till det för henne på flera sätt, särskilt när det kommer till förhållande. Att kyssa någon är otänkbart, med tanke på alla bakterier som finns i saliv. Pojkvänner är därmed inte något som upptar Azas tid. Hennes bästa och enda vän är Daisy. Daisy som, efter ett nyhetsinslag på radion, övertalar Aza att de ska leta efter den försvunne miljardären Rusell Pickett. Varför? För att en belöning på hundratusen dollar utlovas och för att Aza kände Picketts son Davis när de var små. Men kommer Davis ihåg Aza? Och hur ska tjejerna komma i kontakt med miljardärens son?
Sköldpaddor hela vägen ner är den bästa av John Greens böcker hittills och berättar en historia många borde ta del av. Den går rakt in i hjärtat och skakar om.
