Höstrys

Två favoritförfattare, Camilla Lagerqvist och Lena Ollmark, har kommit ut med nya böcker som är perfekta att läsa i höstmörkret. Camilla Lagerqvist har jag skrivit om förut och hennes nya Pojken i graven levde upp till mina förväntningar. Än en gång tar hon oss med till en annan tidsepok, ja till och med två i den här berättelsen. Det är 1965 och syskonen Bosse och Malin får genom sin mormor reda på mörka familjehemligheter. Dessa går tillbaka till 30-talets Sverige och hur man behandlade barn på mentalsjukhus.

Boken inleds med en obehaglig gravöppning och det är lätt att tro att man har en skräckhistoria i sin hand. Riktigt så är det inte, även om berättelsen är spännande. Spänningen ligger i att syskonen börjar nysta i en hemlighet som deras mormor bevarat i hela sitt liv. En hemlighet som avslöjar en mörk fläck i svensk mentalvård.

Pojken i graven är ännu en läsvärd bok av Camilla Lagerqvist och hon lyckas återigen få mig nyfiken på svensk historia. När jag har slagit igen boken måste jag bara ta reda på mer om behandlingarna hon skriver om. Och mycket riktigt hittar jag fakta om psykiatrins historia som är hjärtskärande läsning.

Lena Ollmarks Dödvatten är en ruggigt bra berättelse. Har man läst Ollmarks tidigare böcker vet man att hon är en mästare på skräck. Även den här boken har skräckinslag, men lutar mer åt att vara en psykologisk thriller. Precis som i Camilla Lagerqvists Pojken i graven kretsar handlingen i Dödvatten kring en familj med mörka hemligheter.

Två väldigt olika tonåringar möts på ett behandlingshem och inleder en vänskap. Båda bär på traumatiska upplevelser som hemsöker dem på olika sätt. Max har förlorat sin tvillingsyster i en olycka och Vera har haft en tuff uppväxt. När Vera får följa med Max till familjens lyxvilla i skärgården blir hon överlycklig. Allting börjar bra och tonåringarna njuter av sommar och sol. Men det dröjer inte länge förrän sommaridyllen förvandlas till en mardröm. Vera inser mer och mer att allting inte står rätt till i Max familj och att den fina ytan bara är en fasad.

Lena Ollmark är verkligen skicklig på att väva samman skräckinslagen med tonåringarnas livssituationer. Hon håller sig på precis lagom nivå vad gäller det övernaturliga. Dödvatten är en skräckinjagande berättelse på flera plan.