Lite av varje

Inför terminsstarten har jag läst ett antal böcker som vänder sig till er på låg- och mellanstadiet. Många av er frågar efter läskiga och spännande böcker. Gillar du skräck måste du läsa skräcksamlingen Skräck - elva rysare för mellanstadiet. Några av Sveriges bästa barn- och ungdomsförfattare har skrivit riktigt otäcka historier. Ingelin Angerborn, Petrus Dahlin och Petter Lidbeck är säkert några ni känner till. Flera av berättelserna är hårresande och du som läser får inte vara lättskrämd.


Lite mindre skrämmande är mysterieserien Splej av Torsten Bengtsson. I den har det kommit ut två nya delar, Mysteriet med smitarna och Mysteriet med fuskarna. Sistnämnda handlar om fixade matcher i fotbollsvärlden. När Peo av en händelse får höra två fotbollsspelare prata om en kommande match misstänker han att något är skumt. Han blir dock upptäckt och blir tvingad till att inte berätta vad han hört. Men det är inte lätt att tiga när kompisarna märker att allt inte står rätt till.



I Martin Widmarks serie om Halvdan viking har jag läst den senaste delen, Ulfberhts svärd. Nio delar finns det än så länge och jag misstänker att fler är på gång. Det är väldigt spännande att följa barnen Halvdan och Meia i vikingamiljö, och det märks att författaren kan en hel del om denna tid.

I den nya boken är barnen på Island och ganska snart hamnar de i knipa. När skeppet som Halvdan och Meia färdas på kommer till Island vaknar berget Hekla och hela ön blir insvept i en mörk dimma. Enligt völvan Gleda är Heklas utbrott barnens fel och för att ställa allt till rätta måste någon offras till gudinnan Freja. Vem som ska offras råder det inga tvivel om.
Gillar du vikingar, spänning och våldsamheter får du inte missa böckerna om Halvdan viking.

Mitt sista boktips är Christina Lindströms Hugo och kepskampen. Den här boken irriterade mig faktiskt lite. Jag tror det beror på att författaren blandar humor med mobbning. Det kan man såklart göra, men jag tycker inte det fungerar särskilt bra i den här berättelsen.

Huvudpersonen Hugo är en udda person på många sätt. Han går i shorts året runt, är nog den enda av killarna som gillar syslöjd, har inga kompisar och gör allt för att de coola killarna i klassen ska se honom. Oftast blir det fel och jag tycker mest synd om Hugo. De pinsamma situationerna är inte särskilt roliga.

När klassen ska utse en elevrådsrepresentant är Hugo den ende som anmäler sig. Den viktigaste punkten han tar med sig till första elevrådsmötet är att rektorn ska ta bort kepsförbudet inomhus. Hugo går verkligen in för sin uppgift och nu börjar det hända saker med klasskompisarna. De börjar se honom, hälsa på honom och prata med honom. Plötsligt är han en av dem, men också på väg att bli som dem.

Hugo och kepskampen tar upp ett ämne som tyvärr alltid är aktuellt. Berättelsen om Hugo griper dock inte riktigt tag i mig och jag gillar inte hur författaren målar upp en ganska stereotyp bild av huvudpersonen.