Test

måndag 21 maj 2018

Alla dessa berättelser

Det finns stunder när en bok kan vara som en bästa vän. En bra bok sätter igång fantasin, ger dig utrymme att skapa egna bilder, utmanar dig språkligt och tar dig med ut i världen. När någon talar om för mig att böcker och läsning är tråkigt svarar jag nästan alltid: "Vad synd för du missar en massa fantastiska berättelser". Jag har läst tre vitt skilda berättelser som utspelar sig på olika platser och skildrar tonårstiden på olika sätt.

Julie Buxbaums Tre saker jag inte vet om dig är en riktig bladvändare. Om jag ska sammanfatta den med några ord är det värme, humor, kärlek och lite svärta. När Jessie flyttar till Los Angeles med sin pappa blir det en kulturkrock och hon vantrivs både hemma och i skolan. Det nya hemmet är som taget ur ett inredningsmagasin och har inte minsta antydan till hemtrevnad. Skolan är nästan bara befolkad av blonda Barbie- och Kentyper med snuskigt rika föräldrar.

Jessie, som kommer från Chicago, har svårt att passa in och ingen är särskilt intresserad av att umgås med henne. Men så får hon ett mejl från någon som i smyg har kollat in henne. Någon som erbjuder sig att vägleda henne i den djungel som är hennes nya skola. Jessie är till en början skeptisk, men nyfikenheten tar över och hon fortsätter att mejla med personen som kallar sig för Någon Ingen.

Det finns flera anledningar till att jag gillar Tre saker jag inte vet om dig. Dialogen mellan tonåringarna är underhållande, men allt annat än ytlig. Miljöerna skildras detaljrikt och man känner av den tuffa high school gargongen i det glamorösa Los Angeles. Det är verkligen svårt att lägga ifrån sig den här boken. Man vill ju bara få reda på vem den där Någon Ingen är.


Från ett soligt Los Angeles är det långt till den svenska förort trettonåriga Hawa bor i. Här tornar höghusen upp sig. Balkonger, loftgångar och paraboler pryder fasaderna och trångboddhet är vanligt. I Christina Wahldéns nya bok Falafel-flickorna får vi följa Hawa några veckor på sommarlovet. Hon drömmer om att bli polis och som ett första steg startar hon en detektivbyrå. Med en skylt, där hon skrivit vad hon kan hjälpa till med, sätter hon sig på torget. Flera förbipasserande skrattar åt henne, men Hawa tänker minsann visa dem. Ganska snart får hon sitt första uppdrag. Ett uppdrag som blir svårare än hon tänkt sig.

Falafel-flickorna är en berättelse om drömmar, mod och att välja sin egen väg. Christina Wahldén skildrar en miljö vi alltför ofta får höra om i negativa sammanhang. Problemområden med hög kriminalitet och utanförskap. Wahldén vidrör även dessa ämnen, men sätter fokus på unga som vill någonting annat och har framtidsdrömmar.


Ingrid Olssons Den här veckan är min är en berättelse om att vara femton år och att lura till sig en alldeles egen vecka hemma utan föräldrar. För när föräldrarna är skilda och lättlurade kan man spela ett dubbelspel och njuta av en veckas total frihet. När pappa är upptagen med sin nya familj och mamma ska till Egypten med sin nya pojkvän är det ingen som kan ha koll på vad man gör. Och lämpligt nog har man precis träffat en ny kille man kan bjuda hem utan föräldrarnas vetskap. Men mitt i förälskelsen och den nyfunna friheten finns en vardag som gör sig påmind.

Den här veckan är min lämnar inga större avtryck hos mig. Det är en ganska slätstruken historia. Huvudpersonen är inte särskilt sympatisk, vilket i och för sig gör att det väcks några känslor när jag läser. Just den här berättelsen tilltalade inte mig, men för dig som är tonåring passar den kanske perfekt.