Då och då får man en bok i sin hand som inte släpper taget om en. En bok med en berättelse som nästan gör ont att läsa. En bok där författaren lyckas levandegöra sina karaktärer så väl så att jag som läsare känner av deras psykiska och fysiska smärta. Den effekten har Johanna Nilssons Om vi bara kunde byta kroppar med varandra på mig. Hennes bok är som en käftsmäll. Jag försöker värja mig, men det går inte. Jag tänker "jag vill inte läsa mer av den här historien, det räcker nu", men jag fortsätter för jag vill veta hur det slutar. Jag vill veta om Kung B och Queen O i boken kommer att få någon rättvisa, få leva det liv de har rätt till.
När jag har läst halva boken lägger jag den ifrån mig och tar in det jag läst. Jag funderar på hur jag ska prata om den här boken för högstadielever på skolan. Ska jag överhuvudtaget ta med den på mitt kommande bokprat? Ja, det ska jag! För trots att det är en brutal historia om två unga människors utsatthet och misär med droger, övergrepp, förnedring och slagsmål är Om vi bara kunde byta kroppar med varandra en historia som måste läsas, av många.
Johanna Nilsson belyser nämligen ett ämne som jag upplever att det ofta, både bland unga och vuxna, finns åsikter och fördomar om. Acceptansen för människors olika sexuella läggning, transsexuella personer eller andra grupper som inte följer det som anses vara normen är förbluffande låg ibland. Och det är oerhört sorgligt.
I Om vi bara kunde byta kroppar med varandra följer vi de transsexuella tonåringarna Kung B och Queen O. Båda lever på gatan och möts en sommarkväll i Stockholm. Den ene har blivit utkastad av sin familj, den andra har flytt sitt hemland och riskerar dödsstraff om hon utvisas. De inleder ett förhållande och drömmer om en framtid tillsammans. Men finns det en framtid när drogerna tar över, när de som borde stå en närmast inte vill veta av en, när varje dag i fel kropp är en plåga?
När Kung B i boken får frågan vad han lider av svarar han:
"Fel kropp."
"Hur känns det?"
"Som att gå runt i en kostym som skaver och kliar och inte går att ta av. Fast sedan jag träffade Queen O så glömmer jag ibland hur mycket jag hatar min kropp."
De unga personernas känslor inför sina egna kroppar är det som griper tag i mig mest. Johanna Nilsson skildrar deras våndor och övergrepp på sig själva så starkt att det gör ont att läsa. Men det är därför den här boken ska läsas. Ingen ung människa ska behöva känna hat över sin kropp. För det är som Kung B skriver:
"Jag har inte bett om att få vara transsexuell. Jag föddes så här."
